bara för att
Och så jag, som tycker det är snyggt med skit under naglarna och sexigt med smutsiga fötterna. Vad fan ska man med en sån till?
- Du kommer förfalla ändå, säger han under täcket. Jag blir smått enerverad. Varför säger han så?
- Käre du, jag kommer stå tryggt och stadigt när den tiden är kommen, svarar jag, kanske lite barskt och absolut naivt. Detta märker han direkt, givetvis, och han plockar ut mina ord ur min hjärna som om han vore van vid liknande. Jag som inte tycker jag är lik någon annan.
- Naiv, det är precis vad du är. Du tror på hela världen men är rädd för varenda sanning, förstår du inte det?
Jag fnyser. Rycker lite i täcket. Vilken idiot! skrattar jag inombords. Han förstår ingenting, han vet inte vad jag vet.
Allting vore kanske lite lättare om jag slog honom i huvudet med ett järnrör. Hjärnblödning. Blod på hans vita lakan. Dricker upp allt hans vin. Går hem. Istället tar jag tag i hans huvud och kysser honom. Han kysser som ingen annan. Jag skulle kunna kyssa honom tills solen går upp. Eller ner. Det är svårt att avgöra under ett täcke. Förresten så är mina naglar skitiga och mina fötter är ännu smutsigare.
- Ska vi ligga?
