artisteri

Om jag hade gått runt tiotusen varv på torget inne i stan hade jag ändå inte kommit på någonting av nytta, inte någonting som hade styrkt mig eller hjälpt mig. Jag hade varit lika fast och lika besluten om att ingenting spelar någon roll, inte ens på torget. Fast jag satt och tittade på folk och jag blev inte klok på själarna som irrade runt, varför sätter de sig inte ner. Varför skjuter ingen dom i skallbenet, låter de vara fria själar istället för fastbundna själar, koppel runt deras små halsar som sitter fast vid butikerna och byggnaderna. Ingen kommer här fram! skriker jag och cyklar hem

Världen är full av idioter borde skjuta var och en i huvudet

Öppnade mina ögon i regnet och fick svar på de frågor jag frågat mig. Det blir inte bättre än såhär, ta ett glas vin och akta dig för de som aldrig arbetat på lager, de som aldrig smutsat ner händerna. Pengarna är borta men baren är öppen. Platserna är tomma och kärleken har funnits men glömts bort. Glöm aldrig bort oss. Känner dina händer på mig och jag känner dina armar omkring mig fast du inte är kvar. Spottar ut saliv, torkar mig över handen och går in igen. Regnet blir mycket kallare när det tränger igenom kläderna och når huden.

Låt de regnade tårarna regna ner på mig inatt, jag tror jag hittar på låtsashistorier, det är okej. Tick tack, stoppa klockan, fiktion är min grej. Min attityd är alltid jag och min och mig.

Jag är så smart jag är så smart jag är så smart, tills min paranoida hjärna spelar in och jag anklagar honom att göra all de värsta sakerna som jag gör bäst. Det är komiskt hur jag gör så allt skiter sig, hur han fick mig i denna jävla röran.

Lögnare, lögnare, lögnare, lögnare. Lögner, alibin, lögner och fler alibin. Från sanningen kan jag erkänna att jag är mer än blygg. Är det inte så att i dessa tider vi lever gör alla det redan, så varför kan inte jag göra det också?

Jag kontrollerar nattens främlingar och alla de efterstläntrare jag har kysst. Träningsplanen skär igenom, perfekt utförda genomskärningar. Och jag missar nästan, det hela handlar om att bli förbannad med örnögon. Och en uppriktig botten på min lista. Vad är historien om morgonens ära? Jag känner mig så låg och värdelös

Så det är nu de utstötta vecklar ut sig och sanningen blir berättad. Ett moln har samlat sig över mitt huvud och nu vet jag. Otrohet och min gode vän ecstasy funkar inte, det gör dig värre. Jag känner mig så skyldig över de saker jag sa till min mamma när jag var tio år gammal. Jag känner mig så skyldig över vilken gammal skit som helst. Och nu tänker jag att han knullar varenda brud han tittar på. Det är så. Det är så. Det är så. Slutet skulle alltid komma och nu är det här.

Så detta är den stora finalen. Crescendot av döden. Detta är det lyckliga slutet. Då den elaka killen åker ner och dör. Detta är slutet. Med mig på mina knän, undrande varför? Av hela mitt hjärta, hoppas att få dö. Det är min egna otrohet som gör att jag gråter