artisteri

Din hud får mig att böla som en liten flickunge, jag hoppas att någon vill ta hand om mig. Jag lurar mig själv varje dag. Utan att veta om det. Fast jag vet om det iallafall. Mig lurar man inte, tänker jag och skrattar åt mig själv. Jag är fan inte rädd, jag behöver inte någon som tror på mig. Bara någon som säger att jag ska lyckas på grund av det ena eller det andra. För man kan mer än vad man tror. Jag tror ingenting alls, då kan jag inte heller mer.

Jag behöver känna något, ty jag har aldrig känt förut. Alla dessa människor som älskat mig och alla dessa hjärtan som har dyrkat mig, varför åtrår jag er ej tillbaka? Jag ställer mig frågandes, om än frågan ställts tidigare, varför kan mitt hjärtas sång inte sjunga för någon mer än mig själv. Är det rädslan som hindrar mig ovetandes eller spelar oskrivna psykoanalyser in. Jag behöver inte känna mer, jag behöver bara veta. Vetskapen om att inte få veta präglar mina tankar och mina fötter värker när de inte vill ta mig någonstans.