artisteri

Om jag hade gått runt tiotusen varv på torget inne i stan hade jag ändå inte kommit på någonting av nytta, inte någonting som hade styrkt mig eller hjälpt mig. Jag hade varit lika fast och lika besluten om att ingenting spelar någon roll, inte ens på torget. Fast jag satt och tittade på folk och jag blev inte klok på själarna som irrade runt, varför sätter de sig inte ner. Varför skjuter ingen dom i skallbenet, låter de vara fria själar istället för fastbundna själar, koppel runt deras små halsar som sitter fast vid butikerna och byggnaderna. Ingen kommer här fram! skriker jag och cyklar hem