20 jan
Det pågår en begravning här, alldeles intill sängen. Men det är ju inte min säng så jag kanske inte ska ropa hej ännu. Jag har vänt lite på dygnet igen men folk har gjort värre saker. Det är lite som när man bränner tungan på kaffet på morgonen och sen smakar allting skit resten av dagen.
Ibland tänker jag tillbaka men det är svårt att orka förstå. Nu kör jag på utan att satsa, för då kan jag inte förlora något. Det känns skönt.
Kommentarer
Postat av: ...
fattar den
Trackback
